Syster.

 

När jag började måla en gång i tiden så gick mina dukar ganska snabbt från A4 till stort format. Jag tyckte helt enkelt att det var roligare att måla stort. När jag flyttade till en liten etta så krympte dukarna till a4 igen på grund av platsbrist. Jag var ju tvungen till att äta och sova någonstans också.

När det blev lite svalare ute nu i höst så drog jag fram en gammal duk på 200×100 cm. Oj vad roligt jag haft! Först ville jag gestalta mig och min kusin när vi var små och gjorde ramsor som vi klappade paddy-cake till. Det kändes som vi var för evigt där i den Blekingska skogen med barr som stack i fötterna. Minnet av henne och mig tillsammans är lika tydligt som det hände igår. I färgsmattret uppenbarade sig fler historier som jag för länge sedan glömt, en del inte så ljusa och en del som bara berättats för mig. Det är märkligt hur en målning växer upp och blir till något nytt. När jag ser på den nu så ser jag en saga om två systrar som inte träffats på länge. Den ena stark och varm, den andra svag och kall. Den varma drar den blinda kalla ut i värmen i hopp om att kunna väcka henne från hennes dvala. Dom har en lång resa framför sig, den kommer kantas av glädje och sorg, men så länge dom är tillsammans klarar dom allt.

syster

1 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *